Thomas lades in på den virtuella avdelningen under hösten där han fick intravenös behandling med antibiotika för att hantera en urinvägsinfektion. Thomas har en omfattande sjukdomshistoria med flera olika diagnoser under de senaste nio åren. För Thomas innebar den virtuella vården en stor förbättring av livskvaliteten jämfört med tidigare sjukdomsepisoder. Läs hela berättelsen nedan.
Thomas lades in på S:t Görans sjukhus hösten 2023 efter en allvarlig allergisk reaktion mot antibiotika. Han hade tagit sin medicin kvällen innan och vaknade mitt i natten och kände sig som en "sparkad fotboll". Han insåg att han behövde akutvård och åkte till akutmottagningen där han fick adrenalin och kortison, vilket ledde till att han utvecklade lungtrombos. Efter inläggning på medicinkliniken fastställdes att en 14-dagars intravenös antibiotikabehandling var nödvändig för att bota en urinvägsinfektion.
Thomas blev besviken när han fick höra om den förlängda sjukhusvistelsen och uttryckte oro för en ökad infektionsrisk på grund av sin sjukdomshistoria och sjukhusmiljöns inverkan på hans hälsa. Trots att han inte kände sig tillräckligt sjuk för att vara sängliggande insåg han att det var nödvändigt med tillsyn med tanke på hans instabila värderingar och avstod från att ta ledigt.
Efter avslutad trombosbehandling återupptogs behandlingen av urinvägsinfektion. Vid denna tidpunkt erbjöds Thomas möjligheten att överföras till den virtuella avdelningen med fortsatt sjukhusvård i hemmet. En läkare och en sjuksköterska förklarade den virtuella vårdprocessen och Thomas accepterade förslaget. Han transporterades med sjukhustransport till sin bostad. Behandlingen i hemmet omfattade dagliga tester av vitalparametrar, regelbundna digitala ronder och besök av en sjuksköterska för intravenös administrering av antibiotika via en PICC-line. Thomas uppskattade förutsägbarheten i besöken från vårdpersonalen och flexibiliteten att anpassa sitt schema, till skillnad från under sjukhusvistelsen.
"10 poäng på allt, jag har en överväldigande positiv erfarenhet av den virtuella avdelningen. Alla vitala parametrar var förvånansvärt enkla att hantera. Personalen höll sina möten och var otroligt professionella. Särskilt detta skapade en stark känsla av trygghet för mig."
När Thomas tänker på sin sjukdomshistoria önskar han att han hade haft möjlighet till hemsjukvård tidigare. Han ser värdet i att införa hemsjukvård, särskilt under perioder med gastro-medicinska behov och användning av stomipåsar och sondmatning. Thomas anser att det skulle spara tid för sjukvården och öka bekvämligheten för patienten. Han betonar särskilt att möjligheten att ta emot besök av vänner och familj i hemmet skapar en mer bekant och bekväm miljö jämfört med en sjukhusavdelning.
"Bara känslan av att kunna gå omkring barfota utan att behöva oroa sig för andras bakterier. Att slippa olika lukter och ljud från andra patienter. Att kunna gå ut i köket och äta den mat man vill. Att få träffa familj och vänner som kanske kommer på besök. Stina, min hund, var som min egen sjuksköterska, min Florence Nightingale."
Thomas avslutar samtalet med att dela med sig av sina insikter om hur han tror att virtuell vård kan utvecklas. Han ser en potential i att introducera vård för fler patientgrupper, inklusive gastromedicin. Han är övertygad om att denna form av vård effektiviserar läkningsprocessen och bidrar till snabbare återhämtning. Han ser också framför sig möjligheten att utföra behandlingar i hemmet under perioder med ökad infektionsrisk, till exempel under virussäsonger.
