Mohammad är en pigg 70-årig småföretagare som driver en cykelverkstad i anslutning till sin bostad. I maj fick han föras med ambulans till akutmottagningen på S:t Görans sjukhus efter att ha försökt lyfta en tung last i sin cykelverkstad. Han beskriver hur hela ryggen krampade och han upplevde en olidlig smärta. På akutmottagningen konstaterade man att infektionen hade uppstått på grund av hans pacemaker, som implanterades 2021. Han lades in på avdelningen för infektionssjukdomar och fick intravenös antibiotikabehandling. Därefter erbjöds Mohammad en plats på den virtuella avdelningen i juni 2023, där han genomgick behandling för endokardit, inflammation i hjärtklaffen.
Mohammad beskriver månaden på sjukhuset som en av de värsta i hans liv. Han kände sig deprimerad och hatade att vara så bunden till sjukhussängen. Enligt honom påverkade sjukhusmiljön hans psykiska välbefinnande negativt. Efter ungefär en månad, när Mohammads tillstånd bedömdes vara tillräckligt stabilt, erbjöds han möjligheten att övergå till vård i hemmet.
"Många som var där var så sjuka, vilket fick mig att känna mig ännu sjukare. Jag kunde inte jämföra mig med de andra, de var mycket äldre och mindre energiska", berättar Mohammad.
Mohammads behandling fortsatte i hemmet, där han fick antibiotika via injektion och en PICC-line (en särskild infart för intravenös medicinering) fyra gånger om dagen kl. 06.00, 12.00, 18.00 och 12.00. Under behandlingen hade Mohammad digital kontakt med sjukvårdspersonal och fick fysiska hembesök av sjukhuspersonal vid varje injektion. Mohammad försågs också med hårdvara för att mäta sina vitala parametrar, såsom puls och blodtryck, som sjukhuspersonalen kontinuerligt övervakade från den centrala kommandocentralen på St Goran's Hospital.
"Många som var där var så sjuka, vilket fick mig att känna mig ännu sjukare. Jag kunde inte jämföra mig med de andra, de var mycket äldre och mindre energiska", berättar Mohammad.
Mohammads behandling fortsatte i hemmet, där han fick antibiotika via injektion och en PICC-line (en särskild infart för intravenös medicinering) fyra gånger om dagen kl. 06.00, 12.00, 18.00 och 12.00. Under behandlingen hade Mohammad digital kontakt med sjukvårdspersonal och fick fysiska hembesök av sjukhuspersonal vid varje injektion. Mohammad försågs också med hårdvara för att mäta sina vitala parametrar, såsom puls och blodtryck, som sjukhuspersonalen kontinuerligt övervakade från den centrala kommandocentralen på St Goran's Hospital.
Mohammad uttryckte att den virtuella avdelningen gjorde det möjligt för honom att arbeta och fortsätta med sina personliga intressen. Han driver en cykelverkstad på bottenvåningen i sin bostad, och det var mycket glädjande att få behandling hemma, vilket gjorde att han delvis kunde fortsätta med sin verksamhet. Förutom sitt jobb gjorde den virtuella vården det möjligt för Mohammad att bidra som domare på fotbollsplanen, ett av hans stora intressen i livet.
"Jag satte också upp en skylt i min verkstad när jag var tillbaka så att mina kunder visste att jag var hemma. Juni är högsäsong för cykelreparationer, så det var många kunder som behövde hjälp", förklarar Mohammad vidare.
