Helena, 54 år

Helena är en 54-årig egenföretagare med tre barn, en make och en hund. Hon var inlagd på den virtuella avdelningen i två veckor för behandling av lunginflammation. Trots att hon har en aktiv livsstil, med regelbunden träning i form av tennis, squash och långa hundpromenader, blev hon under sjukdomsperioden väldigt svag och upplevde möjligheten till vård i hemmet med stöd från familjen som oerhört betydelsefull. Läs hela historian här.

Influensasymtom och hög feber

‍Helenabörjade sin sjukdomsresa med influensasymtom och hög feber. Efter att hennes tillstånd förvärrades sökte hon vård på Cityakuten vid Hötorget. Blodprover visade på ett onormalt högt CRP (infektionsvärde) på 200, där det normalt sett bör ligga under 3. Läkarna på Cityakuten rekommenderade ytterligare utredning och röntgen på S:t Görans Sjukhus, där diagnosen pneumoni ställdes och en antibiotikakur påbörjades. Helena erbjöds vård på den virtuella avdelningen och blev överflyttad till hemmet, där behandlingen fortsatte.

‍Utbyte/justeringav antibiotika

‍Behandlingenomfattade initialt tre dagar med intravenös antibiotika. På den virtuella avdelningen mätte Helena själv in sina vitalparametrar och värdena övervakades av vårdpersonal digitalt. Ambulerande vårdpersonal utförde kompletterande undersökningar och ordinerade antibiotika i hemmet. Efter en tid noterades att antibiotikabehandlingen inte gav den effekt man hoppats på och bakterieodlingar visade behov av annan behandling. Ansvarig läkare tog då beslut om att byta antibiotikatyp till en mer riktad som gav önskad effekt.

"När jag var klar med min första antibiotikakur kände jag mig fortfarande inte helt frisk. Jag kontaktade då ledningscentralen via min patientpadda och beskrev min status. Då kom personal hem till mig och tog nya prover och körde mig sen fram och tillbaka till S:t Görans Sjukhus för ytterligare prover. Det kändes väldigt tryggt och effektivt".

‍Närhetentill barnen

‍Helenaberättade att möjligheten till sjukhusvård i hemmet uppskattades av hela familjen där särskilt barnen, kunde känna trygghet genom att se hennes hälsotillstånd förbättras. Under sjukdomsperioden var Helena svag och hade svårt att hålla sig vaken och engagera sig i aktiviteter. Trots detta var det en tröst att kunna vila i hemmet med familjen ständigt närvarande.

‍Rekommenderarvårdformen

‍Helena, som tidigare inte kände till möjligheten till vård på virtuella avdelningen, rekommenderar vården till andra. Teamet på virtuella avdelningen är väldigt tacksamma över att Helena tog sig tiden att träffas och dela med sig av sina erfarenheter. Vi uppskattar all typ av återkoppling kring de arbetssätt vi använder och jobbar ständigt hårt med